Elden, musiken, medeltiden & V70:n.

Slaget vid Lena 800 år fortsättning... Vi hade ju värmt upp under dagen med historieberättning i kyrkan. Klockan 19 var nästa punkt på schemat.

    Vi satte oss i V70:n som värsta medeltidsfreaken (vi hade klätt upp oss väldigt tidsenligt) vilket kändes fel. Alltså, det var rätt skönt att åka i en bil jämfört med häst och vagn, särskilt som det började blåsa upp till storm, så det kändes trots allt rätt ändå, kanske, men, ja ni fattar, det dödade känslan en aning. Vägen var hal och snön snöade åt alla möjliga håll. Vi kom till slut fram till Kungslena där parkeringsvakterna så fint stod och dirigerade oss längst in längst bort, hmm. Det fanns dock finfina platser alldeles utanför kyrkan men visst ok, vi kunde ta det. 

    Det hade samlats en hel del människor och stämningen var helt rätt. Nu blev man plötsligt ett vandrande museiföremål fast med tanke på att vi dessutom (på Magnus initiativ) hade stora bjällror fästa vid fötterna så både syntes och hördes vi. Det som var väldigt tacksamt var att människor liksom flyttade på sig för att de trodde vi ingick i ett slags spel eller en show. Man kan säga att vi var en egen liten show för det var vi verkligen. Mungigan åkte fram och vi blev än mer uttittade, vilket vi gillade!!!

    Plötsligt dyker ett helt gäng upp som ser ut som oss fast ännu bättre och än mer tidsenligt. Inga fel där inte... Män och kvinnor med stora bågar ställde upp sig på rad för att skjuta iväg eldpilar. Fast det blåste och snöade fungerade det riktigt bra och det var mycket effektfullt!

    Människorna som hade bokat mat och dryck i församlingshemmet kunde nu vandra ett stenkast bort och träda in i ett varmt och välkomnande hus. Med en fiolspelande man från Kulturknuten som pricken över i:et gick folket in med ett stort leende på läpparna. 

    En ljuvlig musikstund följde och därefter serverades ärtsoppa, punsch och knäckebröd. Rosa höll återigen ett fint tal om vad man tror hände på just den plats vi alla befann oss för 800 år sedan. Magnus berättade om instrumenten och Göran, som var ansvarig för bågskyttarna talade om vapen. 

    Vinden ven utanför och vi kände att det var dags att återvända hem, till år 2008, i V70:n.